Natalja

I fredags kom jag äntligen till mitt älskade Sthlm! Det kändes otroligt skönt att får träffa sin familj som älskar och accepterar en för den man är och inte för den de vill att man ska vara. På senaste tiden har jag känt att folk vill förändra mig till en helt annan Natalja än vad jag själv anser är jag. Det är mitt liv, och mitt endast ska jag få vara den jag vill. Visst finns det en del situtioner där man bör anpassa sig efter eller ta tips och råd från närstående, men i slutändan är beslutet mitt.

Jag förstår inte heller vad det är som händer med mig!!! Jag är som en tickande bomb, som när som helst kan börja gråta, skrika, skratta o.s.v. Jag skäms verkligen och säga det, men på något sätt känner jag mig nere. När jag tänker på vilken underbar familj jag har som ger mig så mycket värme och kärlek, mina vänner som alltid finns där och stöttar mig i vått och tort med sin kärlek, borde jag skämmas för att jag känner mig som jag gör och istället vara glad och otroligt tacksam, och det är jag självklart. Varför kommer då dessa low feelings upp? Jag brukar vara rätt bra på att tyda mina egna känslor och andras. Men nu känns det som att jag har tappat bort mig i den mörka tundran. VARFÖR? Det finns människor som mår ännu sämre och måste kämpa för att överleva. Varför är jag så egoistisk och ledsen över saker som andra skulle fnysa åt? Inte allt dock. En del saker är svåra att förklara, speciellt när jag själv upplever de otydligt. Eller vet jag vad som stör mig men inte vågar/vill erkänna det för mig själv? Eller tror jag att jag vet fast jag i huvudsak inte vet a jack?!

En sak är dock säkert! It really hurts when your loved ones disappoint you!