Funderingar...
Ett bra tag har jag funderat varför en del människor använder sin statusuppdatering på FB som en dagbok? En del skriver verkligen böcker med indelade kapitel. Why? Är det ett sätt att uppmärksamma sina ”vänner” på vad man gjort, tänkt, lagat skrivit o.s.v.? Eller är det så sorligt att människor saknar den mänskliga kommunikationen ansikte mot ansikte efter den teknologiska explosionen?
Allt fler verkar känna sig ensamma och ängsliga på samma gång. Fler gömmer sig bakom sina datorskärmar som om det vore deras egen bubbla. På ett sätt är det så. Man har sin skärm och sig själv att umgås med. Det finns tusen anledningar och psykologiska förklaringar till varför vissa gör som de gör. Det är heller inte min sak att avgöra vad de får och inte får skriva. Däremot har jag någonting att säga till om då dessa personer finns på min FB. Som tur är, är de endast mina bekanta!
NU blir det kaffe!
